Medan han betraktade de olivträd som ger Umbriens kullar deras skönhet fick Zefferino en snilleblixt som kom att bli en vändpunkt i hans karriär. Han bestämde sig för att börja tillverka extra jungfruolivolja, en typ av olja som på den tiden inte alls var lika känd som den raffinerade olivoljan.
Så föddes Zefferino Monini Olio di Oliva, och inom kort expanderade försäljningen till de omgivande regionerna Lazio, Marche och Emilia Romagna.

Zefferino skrev det första bladet i den extra jungfruolivoljans historia när han gjorde oljan tillgänglig för en större kundkrets utanför Umbriens gränser. Under kriget var olivoljan dock ransonerad och produktionen stoppades tillfälligt.
Det var först när kriget var över och produkterna friades från ransoneringsvillkoren som tillverkningen tog fart igen. Sönerna Nello, Giuseppe och Paolo anslöt sig till sin far i laboratoriet och fick lära sig hans hemligheter och metoder.

Fram till 1950-talet sålde de flesta butiksägare oljan litervis från damejeanner. Efter kriget fick Zefferino dock en ny snilleblixt, som innebar att han kom att ligga steget före konkurrenterna i fråga om den framtida efterfrågan på marknaden. Monini bestämde sig nämligen för att börja sälja olja på ett helt nytt sätt – han introducerade de första glasflaskorna som var mycket bättre lämpade för distribution och förbrukning..

Samtidigt hittade den nya generationen Moninibröder sin plats i företaget. Giuseppe bestämde sig för att ansluta till sin far i avdelningen för inköp av råmaterial medan Nello, som hade flyttat till Rom, öppnade ett lager för att skynda på distributionen i Lazio. Paolos mål vara att stärka företaget på den nationella arenan, och hans arbete belönades med ett av den tidens mest prestigefulla priser: Mercurio d’Oro.

Den ekonomiska boomen i Italien visade sig vara rätt tid att sjösätta nya metoder för att nå ett bredare klientel med kunder som nu var mer benägna att spendera pengar på kvalitetsprodukter. Med siktet ställt på att erövra nya marknader kastade sig Monini ivrigt ut i den unga reklambranschen.

För att hålla företaget på nivå med aktuella standarder i fråga om teknologi, kvalitet och service var Monini tvungen att hitta en ny strategi för tillväxt. Samma år öppnades nya huvudkontor och personalstyrkan utökades med fyrtio nya anställda.

Nello låg inlagd på sjukhus efter en skidolycka när reklambyrån kom på besök för att diskutera en ny idé.
Medan de promenerade runt i sjukhusparken drogs Nellos uppmärksamhet till händerna på en trädgårdsmästare i arbete.
Det var där det legendariska uttrycket ”Una spremuta di olive” (ung. ”en urkramning oliver”) föddes, följt av en bild av en hand som kramar ur en handfull oliver.

Ändringar i det italienska distributionssystemet ledde till förändringar gällande företagets affärsstruktur och företaget gick från att ett S.a.A till ett S.p.A. Man fortsatte att växa både vad gällde antal personer – nu 60 anställda – och i fråga om vinst, som uppgick till 60 miljarder lire det året.

De här åren var en känslig tidpunkt i olivoljebranschen, och företaget började söka efter en partner som kunde ge familjeföretaget en skjuts.
Den unge Zefferino fick sista ordet och beslutade att sälja 35% av företagets andelar till Star.

Farfar Zefferino och pappa Giuseppe hade stora förhoppningar på den unge man som fått sin farfars namn, och de anförtrodde företagets framtid åt honom.
Den unge Zefferino satte en lovande skidkarriär åt sidan för att axla sitt värdefulla arv. Han blev företagets VD och tog därmed över tyglarna tillsammans med sin syster Maria Flora som blev chef över Bildkommunikation och Externa relationer.

Som talesman för extra jungfruolivolja var Moninis nya mål att bli en måttstock för olivoljor i Italien och utomlands. År 2000 etablerades Monini North America Inc. med huvudkontor i Norwalk, Connecticut, som någon tid senare flyttade till de nuvarande huvudkontoren i Shelton.

År 2001 investerade Monini i en modern olivodling i New South Wales, Australien. Företaget köpte upp 700 hektar land varav 300 för odling. Man planterade en modern olivlund med fler än 110 000 olivträd av typerna Frantoio, Leccino, Pendolino och Coratina, som tagits med som fröplantor från Italien och som nu växer under den australiensiska solen.o.

Strävan efter att expandera följdes av en ny ambition, nämligen att familjen skulle ta tillbaka 100% av ägandet och återupprätta Spoleto som grunden till oljans identitet.
Efter fjorton år tillsammans med Star bestämde sig Zefferino och Maria Flora för att köpa tillbaka de 35% av företaget som hade sålts år 1988: ”Vår familjeolja” är återigen i våra händer och helt fri från multinationella påtryckningar.

Detta år föddes Monini Polska, en filial i Poznan i Polen där Monini är marknadsledande med över 20% av marknadsandelarna.